Inreach använder Inmarsat-satelliterna vilket ger god täckning över hela jorden.
Det är måndag morgon och jag har sovit min andra natt ombord. Eller sovit är väl för mycket sagt, jag har tagit mig igenom natten med en rätt stor del sömnlöshet, det är en blandning av rastlöshet och förväntan i mig. Jag vill komma iväg!
Vi ligger fortfarande i Durban, lastning pågår ett par dagar till och jag har massor av tid för mig själv. Det finns några projekt som håller mig igång:
- Jag vill fotografera så mycket som möjligt. Här i Durbans hamn är det spännande att följa containerlastningen och andra båtar som går in och ut men när vi kommer till havs hoppas jag kunnde få se en del djurliv från båten speciellt på de sydliga latituderna. Jag drömmer om bra bilder på albatrosser och andra sjöfåglar. Jag vill också fånga den sydliga stjärnhimlen med stjärnbilder som Södra korset som vi aldrig ser i Nordeuropa.
- Jag vill också skriva dagbok som den här bloggen är en del av. Jag vill få tid att tänka och associera och fånga impulser som resan ger mig. Jag har med mig en bok från 1930-talet som förebild; Albert Engström följde med Transatlantics fartyg Kaaparen på en tvåmånaders tur-och-returresa till just Durban och det ska bli intressant att jämföra hans intryck med mina. Jag återkommer till det.
- Dessutom har jag en läxa att göra. Jag är med i en teatergrupp i Umeå som repeterar för en föreställning i slutet av maj. Den tid jag får här för att läsa in mina repliker kommer att vara ovärderlig, jag går och tragglar på dem mest hela tiden.
Det småregnade större delen av dagen igår, inte så konstigt kanske för det är ju på sätt och vis höst här nere – Durban ligger ju en bra bit söder om de egentliga tropikerna. Fram emot kvällen lättade det och när det mörknat kunde jag se brottstycken av stjärnhimlen. Jag försökte orientera mig men insåg att den stjärnkarta jag hade med mig var ofullständig eller snarare felaktig, en besvikelse eftersom den var utgiven av National Geographic. Det är väl så att den södra himmelshalvan har lätt att bli bortglömd och försummad av oss på norra halvklotet.
Jag testade överlevnadsdräkten som hör till min hytt, viktigt eftersom det inte är helt självklart hur man tar på sig den. Den är ju verkligen heltäckande och att stänga till den och dessutom ta på flytväst ovanpå med inklädda händer är inte så lätt. Men det gick faktiskt, den var smart uttänkt.
Maten är ju inte riktigt i min stil. Tjocka pannkakor med nutella till frukost, en sorts skivad rulltårta av smördeg och köttfärs till lunch och en kalopsliknande gryta till middag. Kalops var verkligen inte min favorit i skolmatsalen på 1960- och 1970-talet – jag får fortfarande kväljningar av fettslamslorna som fanns på köttet. Lite bättre är ändå Bright Skys variant.
Efter dessa måltider behövde jag något sött så jag bad stewarden som är min kontakt ombord att öppna kiosken så jag kunde få köpa ut lite gummibjörnar. Det skulle också vara gott med en kall öl men den delen av butiken är stängd tills vi kommer ut på havet.
Nu gryr en ny dag. Klockan är över sex och jag kan börja se fram emot frukost vid halv åtta.
English (UK) 
Svenska