Christoffer Larsson, som tog sig namnet Norstedt, föddes på bergsmansgården Höjen utanför Falun 1672. Han var sonsonson till Nils Olsson, min agnatiska stamfader som 1635 köpte andel i gården som är en av de äldsta dokumenterade vid Kopparberget. Christoffer hade flera barn varav jag härstammar från sonen Lars.
Själv bor jag i Örnsköldsvik långt från Falun och det är mer än 120 år sedan min farfarsfar flyttade från Dalarna till sågverkssamhället Norrbyskär vid Västerbottenskusten. Ursprunget från Höjen har jag inte vetat mycket om och jag har absolut inte känt någon stark koppling dit. Men på något sätt har det ju ändå funnits i bakhuvudet att rötterna skall finnas där.
För drygt ett år sedan beställde jag mitt första DNA-test (lite om hur det går till finns här) och när Y-resultatet kom blev jag förvirrad. Vad var detta? Så många finnar och norrmän? Är jag verkligen släkt med dem? Och min närmaste match är en skotte! Hur kom han in i bilden? Härstammar jag egentligen från Skottland? Matchningen med skotten var så stark att jag mycket väl kunde har rötterna där så sent som på 1500-talet och jag fick inga tydliga svar.
Frågorna blev många och så småningom mognade en plan för hur jag skulle komma vidare. Jag skulle säkra DNA-kopplingen till mina förfäder så långt bak i tiden som möjligt. Jag hade ju mitt släktträd som pappa ritade för länge sedan med Nils Olsson från Höjen högst upp. Men hur skulle jag gå till väga? Mitt DNA-test sa ju egentligen inget om kopplingen till det verkliga släktträdet.
Jag insåg snart att jag måste hitta fler grenar fram till nutid från någon av mina förfäder, så långt upp i trädet som möjligt. Det träd vi hade var i stort sett hämtat från Forsslunds beskrivning av Höjen från 1930-talet och därför begränsat till de grenar som levde där. Trädet behövde breddas och för att göra det krävdes traditionell släktforskning. Jag började titta vilka Norstedt som nu lever och vilket ursprung de kunde tänkas ha. Ganska snart hittade jag en man vars namn stämde väl med släkttraditionen. Jag nystade bakåt och han visade sig mycket riktigt härstamma från en annan son till min ana Christoffer, nämligen Eggert Norstedt. Om jag kunde visa ett Y-DNA-prov från honom som matchade mitt skulle det säkerställas att vi båda hade obruta faderslinjer till Christoffer, han som tog sig namnet Norstedt.
Jag skrev ett brev till min okände avlägsne släkting (i fortsättningen kallad B), förklarade läget och väntade spänt på svar. Det gick ett par veckor och jag hörde ingenting. Då skrev jag ett brev till och snart blev jag faktiskt uppringd. B hade alls inget emot att bli DNA-testad så jag beställde en provsats adresserad till honom från FamilyTreeDNA och väntade.
Det prov jag beställde var det billigaste Y12-testet, 12 markörer för $49 + porto. Det kändes onödigt att kosta på ett dyrt test när jag knappt visste om vi var släkt. Det var ju så osäkert. Med 12 markörer skulle jag få klart besked. Trodde jag.
Ett par månader hade gått när jag i mitten av oktober 2013 fick ett förvirrande svar. Vi matchade varandra 10/12 (2 markörer av 12 felade), dvs ganska bra men skillnad var alltför stor för att säkra en gemensam ana född så sent som 1672. Men mutationer är slumpmässiga och ovanliga saker händer trots allt ibland.
Det blev till att fortsätta försöken. Jag uppgraderade testet till 37 markörer och tänkte att om jag hade tur skulle skillnaden minska. Men när jag en månad senare hade resultatet var jag fortfarande lika förvirrad. Vi matchade varandra 30/37 (7 markörer av 37 felade), vilket var i princip lika stor skillnad som tidigare. Inte så kul men skam den som ger sig.
Under tiden hade jag SNP-testat mig själv (SNP-tester är svårare med ger säkrare besked) och konstaterat att jag tillhörde den lilla undergruppen till I1-haplogruppen I1-L1302. Vi som tillhör L1302 har en gemensam ana ungefär vid vikingatiden. Eftersom jag blev så osäker på resultatet från B blev det nödvändigt att testa också honom för L1302. Ytterligare en månad gick och svaret kom. Jovisst, han tillhör samma grupp. Nu var det definitivt bestämt att vi hade en gemensam ana inom inte alltför avlägsen tid. Men Y-markörerna var fortfarande så skilda att det kändes som att något kanske inte stämde. Det fanns inget annat val än att uppgradera till 111 markörer.
Tiden gick och i slutet av januari 2014 kom svaret som var betydligt bättre. Vi matchade varandra 100/111 och min släkting var nu äntligen min allra närmaste Y-match. Fortfarande lite väl många markörer fel men jag kunde dra slutsatsen att vi var ganska nära släkt. Trots detta ville jag säkra resultatet ytterligare.
Christoffer Larsson hade inte fler söner med manliga linjer till nutid men både jag och B hade närmare släktingar som också kunde testas för att ge ny information. Jag bestämde mig för att fråga C, en kusin till pappa. Samtidigt letade jag fram D, ytterligare en mycket avlägsen släkting som är tremänning till B:s far och skrev ett brev till honom.
C:s resultat kom först. Han visade sig matcha mig 37/37, dvs exakt. Det är vad man kan vänta sig för en så nära släkting.
D:s resultat var spännade. Han matchar mig (A) och C 35/37, dvs 2 markörer avviker. Detta är ganska normalt med tanke på att D ligger 14 led från mig. Det som däremot överraskar är att B och D matchar varandra 30/37, dvs 7 markörers avvikelse på bara 7 led.
Så här ser avvikelserna ut mellan de olika grenarna:
Slutsatsen är att det är ställt utom rimligt tvivel att A, C och D har Christoffer Larsson Norstedt som gemensam ana. Att B hör dit kan inte uteslutas även om avvikelsen onekligen är mycket stor. B tillhör liksom A, C och D den lilla L1302-gruppen och han härstammar från Falun vilket talar för att genealogin stämmer. Framtida SNP-tester kan ge tydligare svar på vad som skett.
Jakob Norstedt-Moberg
Epost: jakob@hoijen.se
Svenska 
English (UK)