{"id":2070,"date":"1973-09-28T16:56:00","date_gmt":"1973-09-28T15:56:00","guid":{"rendered":"https:\/\/turid.se\/?p=2070"},"modified":"2023-11-19T20:57:24","modified_gmt":"2023-11-19T19:57:24","slug":"chikankata-missionsstation-drivs-av-fralsningsarmen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/turid.se\/sv\/1973\/09\/28\/chikankata-missionsstation-drivs-av-fralsningsarmen\/","title":{"rendered":"Chikankata missionsstation – drivs av Fr\u00e4lsningsarm\u00e9n"},"content":{"rendered":"\n
\n

Text: Berit Norstedt
Foto: Staffan Norstedt
F\u00f6rst publicerat i \u00d6rnsk\u00f6ldsviks Allehanda den 28 september 1973<\/p>\n<\/blockquote>\n\n\n\n

\n
\n

Chikankata missionsstation i s\u00f6dra Zambia drivs av Internationella Fr\u00e4lsningsarmen i samarbete med zambiska staten. D\u00e4r finns dels ett sjukhus och en leprakoloni med vardera 250 patienter, dels en secondary school med ungef\u00e4r 450 elever. Vid sjukhuset utbildas ocks\u00e5 undersk\u00f6terskor och laboratorieassistenter.<\/strong><\/p>\n<\/div>\n\n\n\n

\n
\"\"
Chikankata<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

MP3-fil
Ljudband med intervju av Berit Norstedt inspelat 1973<\/strong>:
Margaretha Erlandsson<\/strong><\/a>
Musik fr\u00e5n Chikankata<\/strong><\/a>
(Inneh\u00e5llsf\u00f6rteckning)<\/a><\/p>\n<\/div>\n<\/div>\n\n\n\n

\n
\n

L\u00e4get \u00e4r isolerat. Fr\u00e5n stora landsv\u00e4gen Lusaka \u2014 Livingstone m\u00e5ste man f\u00e4rdas p\u00e5 d\u00e5lig grusv\u00e4g i tre mil f\u00f6r att komma dit. Post och vissa f\u00f6rn\u00f6denheter h\u00e4mtas i Mazabuka, som ligger n\u00e5gra mil s\u00f6derut vid huvudv\u00e4gen. Men den mesta provianteringen sker i huvudstaden Lusaka, c.a. 15 mil d\u00e4rifr\u00e5n. Telefon och elektricitet har man numera, men till bara f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan kom all str\u00f6m fr\u00e5n en generator, som endast kopplades p\u00e5 n\u00e5gra timmar i veckan.<\/p>\n<\/div>\n\n\n\n

\n
\"\"
Chikankata<\/figcaption><\/figure>\n<\/div>\n<\/div>\n\n\n\n
\n
\n

Chikankata ligger mycket vackert, mitt i ett b\u00f6rdigt jordbruksdistrikt p\u00e5 en h\u00f6gplat\u00e5. Byar med gr\u00e4st\u00e4ckta hyddor kl\u00e4ttrar uppf\u00f6r sluttningarna. I n\u00e4rheten finns stora farmer med vita \u00e4gare, men p\u00e5 f\u00f6rs\u00f6ksg\u00e5rdar l\u00e4r man ocks\u00e5 zambier att driva modernt jordbruk. Sjukhuset best\u00e5r av vita env\u00e5ningsl\u00e4ngor inb\u00e4ddade i gr\u00f6nska. S\u00e5v\u00e4l patienter som bes\u00f6kare g\u00e5r fritt ut och in. N\u00e5gra t\u00e4nder eldar och lagar egen mat i parken. Sjuka st\u00e5r i isoleringsrummens \u00f6ppna f\u00f6nster och talar med folk utanf\u00f6r. Havande kvinnor vilar under ett tr\u00e4d. Spet\u00e4lska, som f\u00f6rlorat b\u00e5de fingrar och t\u00e5r, sitter p\u00e5 en g\u00e5rd och fl\u00e4tar korgar. N\u00e4r det beh\u00f6vs tar de munnen till hj\u00e4lp.<\/p>\n<\/div>\n\n\n\n

\n
\"\"
Chikankata<\/figcaption><\/figure>\n<\/div>\n<\/div>\n\n\n\n

I sjukhusets entr\u00e9 st\u00e5r en byst av Fr\u00e4lsningsarm\u00e9ns grundare, William Booth, men till vardags har livet p\u00e5 Chikankata ingen speciellt religi\u00f6s pr\u00e4gel. M\u00e5nga av de anst\u00e4llda \u00e4r inte religi\u00f6sa eller tillh\u00f6r andra samfund \u00e4n Fr\u00e4lsningsarm\u00e9n. Men p\u00e5 s\u00f6ndagarna genljuder hela omr\u00e5det av Arm\u00e9ns glada s\u00e5nger, som tycks passa v\u00e4l ihop med den lokala musiktraditionen. I den stora skolkyrkan samlas eleverna fr\u00e5n secondary school till h\u00f6gm\u00e4ssa tillsammans med armgofficerarna, som alla \u00e4r kl\u00e4dda i vit tropikuniform. N\u00e5got senare h\u00e5lls gudstj\u00e4nst med de leprasjuka i ett annat kapell. D\u00e4r \u00e4r tr\u00e4ngseln stor och f\u00f6rsamlingen brokigare, och efter\u00e5t forts\u00e4tter man att spela och sjunga utomhus. Fr\u00e5n sjukhuset h\u00f6rs patienterna d\u00e5 och d\u00e5 st\u00e4mma upp armgs\u00e5nger i improviserade k\u00f6rer.<\/p>\n\n\n\n

\n
\n

Tio nationer finns representerade bland mission\u00e4rerna p\u00e5 Chikankata. Eng av dem \u00e4r sjuksk\u00f6terskan och fr\u00e4lsningsofficeren Margareta Erlandsson fr\u00e5n Trollh\u00e4ttan, som arbetat d\u00e4r i elva \u00e5r. Hon ber\u00e4ttar om sjukhusets vardag:<\/p>\n\n\n\n

– Dagen b\u00f6rjar klockan kvart i sju med att vi har morgonb\u00f6n med sjuksk\u00f6terskeeleverna. Efter detta g\u00e5r de och systrarna till sina avdelningar. D\u00e4r \u00e4r redan full verksamhet. Vi f\u00f6rs\u00f6ker begr\u00e4nsa bes\u00f6ken till eftermiddagarna, men m\u00e5nga patienter f\u00e5r bes\u00f6k redan tidigt p\u00e5 morgonen. Det finns ett s\u00e4rskilt hus f\u00f6r de anh\u00f6riga att \u00f6vernatta i. Om de inte har r\u00e5d till andra g\u00e5vor, ger de mat till de sjuka, vilket inte alltid \u00e4r s\u00e5 l\u00e4mpligt.<\/p>\n<\/div>\n\n\n\n

\n
\"\"
Margareta Erlandsson, Chikankata<\/figcaption><\/figure>\n<\/div>\n<\/div>\n\n\n\n
\n
\n

– P\u00e5 barnavdelningen, d\u00e4r jag arbetat i tio \u00e5r, skriker patienterna, f\u00f6r att m\u00f6drarna har l\u00e4mnat dem. Men ganska snart tystnar de. Sedan \u00e4r man i full g\u00e5ng med att tv\u00e4tta barn, ge dem frukost, b\u00e4dda s\u00e4ngar och st\u00e4da som man brukar p\u00e5 sjukhus. De barn som kan springer ut och leker i tr\u00e4dg\u00e5rden utanf\u00f6r. De flesta \u00e4r n\u00f6jda med sin tillvaro h\u00e4r. Den zambiska personalen hj\u00e4lper dem att sjunga barns\u00e5nger hemifr\u00e5n. Ibland sjunger de ocks\u00e5 k\u00f6rer, som de har l\u00e4rt sig h\u00e4r p\u00e5 Arm\u00e9n.<\/p>\n<\/div>\n\n\n\n

\n
\"\"
Chikankata<\/figcaption><\/figure>\n<\/div>\n<\/div>\n\n\n\n

Vid en del s\u00e4ngar p\u00e5 barnavdelningen sitter mammorna hos sina barn. Hos lilla Victoria vakar b\u00e5da f\u00f6r\u00e4ldrarna. Hon har dagen f\u00f6rut genomg\u00e5tt en lungoperation med endast lugnande medel och lokalbed\u00f6vning. Hon satt alldeles stilla medan man tog bort ett revben. (Narkos f\u00f6rekommer inte p\u00e5 Chikankata. Det anses f\u00f6r riskfyllt, eftersom man inte har tillg\u00e5ng till s\u00e4rskild narkospersonal.) Nu har hon sm\u00e4rtor och gr\u00e5ter och f\u00e5r n\u00e4ringsdropp.<\/p>\n\n\n\n

– F\u00f6r\u00e4ldrarna har kanske f\u00f6rst g\u00e5tt till en klinik med sitt sjuka barn men behandlingen blev inte s\u00e5 framg\u00e5ngsrik som de v\u00e4ntade sig, s\u00e4ger Margareta Erlandsson. Sedan f\u00f6rs\u00f6kte de med medicinmannen i byn, och d\u00e4refter gick de till n\u00e4rmaste sjukhus. Det h\u00e4nder att de g\u00e5tt till m\u00e5nga sjukhus, och n\u00e4r de kommer hit till Chikankata \u00e4r barnet s\u00e5 sjukt, att vi inte kan r\u00e4dda det. Det d\u00f6r.<\/p>\n\n\n\n

– Ibland f\u00f6rs\u00f6ker f\u00f6r\u00e4ldrarna f\u00e5 med sig barnen hem i f\u00f6rtid. De vill pr\u00f6va trolldoktorn i byn. H\u00e4r ligger t.ex. en TBC-sjuk ton\u00e5rsflicka, som anser sig besatt av en ond ande. Ibland f\u00e5r hon kramper, och blicken blir glasartad. Hon och hennes f\u00f6r\u00e4ldrar lever i brytningen mellan en gammal och en ny tid, och de kan inte acceptera l\u00e4kares och sk\u00f6terskors syn p\u00e5 sjukdomen. F\u00f6r\u00e4ldrarna har just skickats hem, d\u00e4rf\u00f6r att de f\u00f6rsv\u00e5rade behandlingen.<\/p>\n\n\n\n

– Ibland kommer sjuka barn, som ser ut som uppbl\u00e5sta ballonger. De har f\u00e5tt en onormalt stor mage av ensidig majsgr\u00f6ts-diet. I byarna \u00e4r det mannens privilegium att \u00e4ta f\u00f6rst. Blir det n\u00e5got \u00f6ver n\u00e4r de vuxna \u00e4tit, har barnet r\u00e4ttighet till detta. N\u00e4r de kommer in p\u00e5 sjukhuset undern\u00e4rda f\u00e5r vi l\u00e4ra dem att \u00e4ta \u00e4gg och k\u00f6tt och gr\u00f6nsaker, som ger dem protein och vitaminer. Det kan ta flera m\u00e5nader, innan kroppen kommit i n\u00e4ringsbalans igen. D\u00e5 f\u00f6rst ser man att \u00f6demen f\u00f6rsvinner och konditionen f\u00f6rb\u00e4ttras.<\/p>\n\n\n\n

– N\u00e4r barn kommer hit f\u00f6r andra, sjukdomar, visar det sig ofta att, de ocks\u00e5 har TBC. Vi beh\u00e5ller ett tuberkel\u00f6st barn i tre tilI sex m\u00e5nader. Sedan s\u00e4nder vi honom eller henne hem till byn, om det finns m\u00f6jlighet att forts\u00e4tta behandlingen vid en klinik. Helst beh\u00e5ller vi barnet ett halv\u00e5r p\u00e5 sjukhuset, och d\u00e5 blir det inte s\u00e5 ofta \u00e5terfall.<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 Chikankata finns ocks\u00e5 en BB-avdelning med 30 platser, vilken \u00e4r en g\u00e5va fr\u00e5n Svenska R\u00e4dda Barnen. Det blir allt vanligare att man f\u00f6der sina barn d\u00e4r i st\u00e4llet f\u00f6r hemma i hyddorna. Eftersom det \u00e4r ont om kommunikationer fr\u00e5n byarna, kommer de blivande mammorna till sjukhuset i god tid f\u00f6re nedkomsten och bor d\u00e5 tillsammans i en s\u00e4rskild sal.<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 sjukhuset finns tre enkla kuv\u00f6ser. Under juni- augusti \u00e4r det kallt inomhus, och de f\u00f6r tidigt f\u00f6dda m\u00e5ste h\u00e5llas i j\u00e4mn v\u00e4rme. Medan roaming-in inf\u00f6rts som en nyhet p\u00e5 svenska sjukhus under senare tid, \u00e4r det en sj\u00e4lvklarhet i Zambia. Barnen har visserligen sina s\u00e4ngar i ett eget rum, men hela dagarna ligger de i mammas s\u00e4ng, medan hon sj\u00e4lv sitter bredvid. Best\u00e4mda amningstider \u00e4r en ok\u00e4nd f\u00f6reteelse. Man ger sitt barn mat n\u00e4r man vill. M\u00e5nga zambiska kvinnor tycker det \u00e4r bekv\u00e4mt med flaskuppf\u00f6dning, men sk\u00f6terskor och l\u00e4kare f\u00f6rs\u00f6ker p\u00e5 alla s\u00e4tt uppmuntra br\u00f6stuppf\u00f6dning. Om inte flaskan h\u00e5lls perfekt ren (och det \u00e4r om\u00f6jligt i byarna) f\u00e5r barnet magsjukdomar, som kan leda till d\u00f6den. P\u00e5 zambiska gravar brukar man l\u00e4gga de avlidnas k\u00e4raste \u00e4godelar. Och det finns patetiskt m\u00e5nga nappflaskor p\u00e5 barngravarna.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Innan flerbarnsmammor l\u00e4mnar sjukhuset talar man med dem om f\u00f6delsekontroll. Att ta p-piller anses f\u00f6r komplicerat. Men om de f\u00e5tt till\u00e5telse av sina m\u00e4n, s\u00e4tter man in spiral.<\/p>\n\n\n\n

\n
\n

Medan Chikankata-sjukhuset tidigare mest tog emot redan sjuka, \u00e4gnar man sig nu ocks\u00e5 \u00e5t f\u00f6rebyggande behandling. Man \u00e5ker ut tv\u00e5 g\u00e5nger i veckan och hinner varje m\u00e5nad bes\u00f6ka 13 olika platser. Barnen f\u00e5r trippelvaccin och vaccineras mot TBC, polio, m\u00e4ssling och smittkoppor.
-F\u00f6rra \u00e5ret hade vi ungef\u00e4r 20.000 bes\u00f6k av barn och 800 av m\u00f6drar, ber\u00e4ttar Margareta Erlandsson. Barnd\u00f6dligheten \u00e4r fortfarande mycket h\u00f6g i Zambia, men om den f\u00f6rebyggande verksamheten och kontrollerna forts\u00e4tter tio \u00e5r till s\u00e5 f\u00e5r vi nog se en nedg\u00e5ng.<\/p>\n<\/div>\n\n\n\n

\n
\"\"
Chikankata<\/figcaption><\/figure>\n<\/div>\n<\/div>\n\n\n\n

M\u00e5nga av Chikankatas vuxna patienter har TBC. F\u00f6rr stannade de p\u00e5 sjukhuset ett eller tv\u00e5 \u00e5r mot tv\u00e5 eller tre m\u00e5nader nu, om de kommit under behandling i tid. Sedan far de hem och f\u00e5r sina tabletter var fjortonde dag av sjuksk\u00f6terskor och l\u00e4karassistenter p\u00e5 klinikerna. Var tredje m\u00e5nad ska de \u00e5terkomma till sjukhuset, f\u00f6r att bli r\u00f6ntgade och tr\u00e4ffa l\u00e4karen.<\/p>\n\n\n\n

Lepra \u00e4r ocks\u00e5, en mycket vanlig sjukdom i Zambia. P\u00e5 Chikankata v\u00e5rdas de sv\u00e5rast drabbade i sjukhusets akutavdelning. De som kommit under v\u00e5rd i god tid bor i n\u00e5gon av de tre leprabyarna: en f\u00f6r m\u00e4n, en f\u00f6r kvinnor och en f\u00f6r familjer d\u00e4r b\u00e5da makarna har lepra. Byarna best\u00e5r av sm\u00e5 murade hus med pl\u00e5ttak och gemensamma hygienutrymmena. Utanf\u00f6r husen brinner kokeldarna, och man har majsodlingar och h\u00f6ns. Medan medicin s\u00e4tts in f\u00f6r att hindra sjukdomen, lever man n\u00e4stan som hemma i byn.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rr ans\u00e5gs spet\u00e4lska vara en obotlig och oren sjukdom. I dag kant man hejda dess framfart, men ofta kan man inte g\u00f6ra n\u00e5got \u00e5t de skador som redan uppst\u00e5tt. Man f\u00f6rs\u00f6ker operera skadade delar, men ibland \u00e4r amputation enda utv\u00e4gen. P\u00e5 Chikankata tr\u00e4nar en sjukgymnast de sjukas h\u00e4nder och f\u00f6tter. Det \u00e4r viktigt att musklerna h\u00e5lls aktiva. Man har ocks\u00e5 en egen skomakare, och alla leprapatienter f\u00e5r skor, s\u00e5 att de skyddar sina f\u00f6tter. Skorna m\u00e5ste vara mjuka och g\u00f6rs d\u00e4rf\u00f6r av gummid\u00e4ck. Man f\u00e5r inte riskera att t.ex. spikar tr\u00e4nger in i f\u00f6tterna, eftersom lepra g\u00f6r att man f\u00f6rlorar k\u00e4nseln i den angripna kroppsdelen.<\/p>\n\n\n\n

De leprasjuka gamla accepteras i allm\u00e4nhet inte i sina byar, om de skickas hem efter behandling. D\u00e4rf\u00f6r f\u00e5r de bo kvar p\u00e5 sjukhuset. M\u00e4n och kvinnor har var sitt hus, som best\u00e5r av ett enda rum med b\u00e4ddar l\u00e4ngs v\u00e4ggarna. De \u00e4r l\u00e5ngt ifr\u00e5n gl\u00e4djens boningar men ger \u00e4nd\u00e5 tak \u00f6ver huvudet \u00e5t de utst\u00f6tta.<\/p>\n\n\n\n

\n
\n

– H\u00e4r p\u00e5 Chikankata hade vi landets f\u00f6rsta sjuksk\u00f6terskola, ber\u00e4ttar Margareta Erlandsson, men nu finns det tv\u00e5 till, i Lusaka och Kitwe. Vi utbildar undersk\u00f6terskor, och h\u00e4r f\u00e5r de b\u00e4ra st\u00f6rre ansvar \u00e4n hemma i Sverige. En tid hade vi ocks\u00e5 en h\u00f6gre utbildning h\u00e4r, men nu finns s\u00e5dan bara i Lusaka.<\/p>\n<\/div>\n\n\n\n

\n
\"\"
Chikankata<\/figcaption><\/figure>\n<\/div>\n<\/div>\n\n\n\n

– Nu f\u00f6r tiden \u00e4r det vanligt att ocks\u00e5 flickorna f\u00e5r skolg\u00e5ng. Det ger ett h\u00f6gre brudpris. N\u00e4r man best\u00e4mmer att en flicka skall f\u00e5 utbilda sig t.ex. till sjuksk\u00f6terska, \u00e4r det ett viktigt steg. Om hon inte klarar sig bra utan m\u00e5ste \u00e5terv\u00e4nda till byn har hon f\u00f6rlorat allt anseende och misslyckats totalt. Om hon d\u00e4remot lyckas och f\u00e5r ett v\u00e4lbetalt arbete \u2014 100 kwacha (700 kronor) i m\u00e5naden har en undersk\u00f6terska kan hon mer eller mindre f\u00f6rs\u00f6rja hela sin by. Hon skickar kanske hem 90 kwacha till familjen och beh\u00e5ller 10 sj\u00e4lv. I Zambia \u00e4r det popul\u00e4rt att bli sjuksk\u00f6terska. Om man fr\u00e5gar varf\u00f6r de vill bli det, brukar flickorna s\u00e4ga att det \u00e4r f\u00f6r att de vill tj\u00e4na sitt land och sitt folk. Men i allm\u00e4nhet ligger nog ekonomiska motiv bakom.<\/p>\n\n\n\n

– Att ha hand om denna undervisning kr\u00e4ver mycket t\u00e5lamod och stor f\u00f6rst\u00e5else, s\u00e4ger Margareta Erlandsson. Hur ska t.ex. en flicka veta vad god hygien inneb\u00e4r, n\u00e4r hon vuxit upp i en hydda med jordgolv? H\u00e4r p\u00e5 skolan m\u00e5ste hon l\u00e4ra sig den renigheten, som en svensk flicka har l\u00e4rt sig i f\u00f6r\u00e4ldrahemmet. Sedan utbildas flickorna inne p\u00e5 sjukhuset och f\u00e5r oms\u00e4tta sina kunskaper i praktiken d\u00e4r. Det \u00e4r inte l\u00e4tt f\u00f6r dem och deras l\u00e4rare, men m\u00e5nga blir mycket goda sk\u00f6terskor, som vi kan rekommendera till olika platser i landet.<\/p>\n\n\n\n

– Under \u00e5rens lopp har jag sett stora f\u00f6r\u00e4ndringar h\u00e4r, s\u00e4ger Margareta Erlandsson. F\u00f6rut var byarna st\u00f6rre, men nu bryter de upp till mindre byar eller bygger sina egna hus och kallar dem med sina egna namn. Genom att m\u00e4nniskorna bryter sig ur stamsystemet, f\u00e5r de ocks\u00e5 st\u00f6rre nationalmedvetande. De g\u00e5r l\u00e4ngre str\u00e4ckor \u00e4n f\u00f6rr, och de reser till Mazabuka och Lusaka. Kl\u00e4dseln har blivit mycket b\u00e4ttre, men om man kommer ner i Gwembedalen ser man att m\u00e5nga g\u00e5r nakna. Fortfarande har de mycket att l\u00e4ra om att underh\u00e5lla sig sj\u00e4lva. Hygienen beh\u00f6ver f\u00f6rb\u00e4ttras, och maten m\u00e5ste f\u00e5 en b\u00e4ttre sammans\u00e4ttning. Denna f\u00f6rvandling tar sin tid.<\/p>\n\n\n\n

– F\u00f6r min personliga del j\u00e4mf\u00f6r jag ofta f\u00f6rh\u00e5llandena h\u00e4r med vad jag l\u00e4st i historieb\u00f6ckerna hemma om hur det var i Norden p\u00e5 1800-talet. Skolan var t.ex. den rike mannens privilegium, och f\u00f6rst p\u00e5 1900-talet n\u00e5dde skolv\u00e4sendet arbetarna. H\u00e4r bygger man ut skolorna nu f\u00f6r tiden, men \u00e4nd\u00e5 kan m\u00e5nga inte g\u00e5 i skola. Det finns kanske ingen skola i deras distrikt, och v\u00e4garna \u00e4r l\u00e5nga och besv\u00e4rliga. Fortfarande finns det pojkar och flickor som g\u00e5r m\u00e5nga, m\u00e5nga mil f\u00f6r att komma till skolan. De f\u00e5r bo d\u00e4r, och n\u00e4sta g\u00e5ng de kommer till byn kan det ha g\u00e5tt ett halv\u00e5r eller ett \u00e5r.<\/p>\n\n\n\n

– Men fast\u00e4n m\u00e5nga f\u00f6r\u00e4ndringar sker, lever traditioner kvar. Tonga-folket, som bor h\u00e4r omkring, har ett matriline\u00e4rt samh\u00e4lle. Dena \u00e4ldsta kvinnan i familjen \u00e4r mycket m\u00e4ktig. Om f\u00f6r\u00e4ldrana kommer hit till sjukhuset med ett barn och det d\u00f6r, f\u00e5r de inte s\u00f6rja det och begrava det. De m\u00e5ste v\u00e4nta tills den gamla kvinnan kommer och tar hand om det. Ton\u00e5rsflickorna h\u00e5lls innest\u00e4ngda i ett hus i byn, f\u00f6r att f\u00e5 undervisning i matlagning och andra kvinnosysslor och f\u00f6r att invigas i livets hemligheter av sin mormor eller farmor. F\u00f6rr tog denna invigning sex m\u00e5nader, men nu r\u00e4cker det med tv\u00e5 veckor. Det \u00e4r vanligt att skolflickorna passar p\u00e5 att g\u00f6ra detta n\u00e4r de har lov.<\/p>\n\n\n\n

– Man k\u00e4nner starkt ansvaret f\u00f6r att hj\u00e4lpa varandra. Man bereder t.ex. f\u00e4lten tillsammans. Om en person f\u00e5r 100 s\u00e4ckar majs ett \u00e5r medan n\u00e5gon annan i hans sl\u00e4kt f\u00e5r en mindre sk\u00f6rd, delar den f\u00f6rste med sig mot l\u00f6fte om \u00e5terbetalning n\u00e4sta \u00e5r. N\u00e4r n\u00e5gon skall f\u00e5 studera \u00e4r det en angel\u00e4genhet f\u00f6r hela sl\u00e4kten. De som hj\u00e4lpt till ekonomiskt, var och en med sitt lilla bidrag, kan sedan r\u00e4kna med hj\u00e4lp n\u00e4r de kommer i sv\u00e5righeter eller blir gamla.<\/p>\n\n\n\n

– Mycket av det gamla m\u00e5ste brytas ner. Men f\u00f6r att kunna bygga upp n\u00e5got nytt m\u00e5ste man ha principer att g\u00e5 efter, s\u00e5 att det blir ett gott resultat, s\u00e4ger Margareta Erlandsson.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Chikankata missionsstation i s\u00f6dra Zambia drivs av Internationella Fr\u00e4lsningsarmen i samarbete med zambiska staten.<\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":2079,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"cybocfi_hide_featured_image":"yes","_spotmap_latitude":"","_spotmap_longitude":"","_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":""},"categories":[72],"tags":[26],"class_list":["post-2070","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-rep","tag-zambia","entry"],"jetpack_featured_media_url":"https:\/\/turid.se\/wp-content\/uploads\/1973\/09\/Chikankata_6_Erlandsson.jpg","jetpack_sharing_enabled":true,"rttpg_featured_image_url":{"full":["https:\/\/turid.se\/wp-content\/uploads\/1973\/09\/Chikankata_6_Erlandsson.jpg",1500,1335,false],"landscape":["https:\/\/turid.se\/wp-content\/uploads\/1973\/09\/Chikankata_6_Erlandsson.jpg",1500,1335,false],"portraits":["https:\/\/turid.se\/wp-content\/uploads\/1973\/09\/Chikankata_6_Erlandsson.jpg",1500,1335,false],"thumbnail":["https:\/\/turid.se\/wp-content\/uploads\/1973\/09\/Chikankata_6_Erlandsson-150x150.jpg",150,150,true],"medium":["https:\/\/turid.se\/wp-content\/uploads\/1973\/09\/Chikankata_6_Erlandsson-300x267.jpg",300,267,true],"large":["https:\/\/turid.se\/wp-content\/uploads\/1973\/09\/Chikankata_6_Erlandsson-1024x911.jpg",1000,890,true],"1536x1536":["https:\/\/turid.se\/wp-content\/uploads\/1973\/09\/Chikankata_6_Erlandsson.jpg",1500,1335,false],"2048x2048":["https:\/\/turid.se\/wp-content\/uploads\/1973\/09\/Chikankata_6_Erlandsson.jpg",1500,1335,false],"trp-custom-language-flag":["https:\/\/turid.se\/wp-content\/uploads\/1973\/09\/Chikankata_6_Erlandsson-13x12.jpg",13,12,true],"post-thumbnail":["https:\/\/turid.se\/wp-content\/uploads\/1973\/09\/Chikankata_6_Erlandsson.jpg",1500,1335,false]},"rttpg_author":{"display_name":"Berit och Staffan Norstedt","author_link":"https:\/\/turid.se\/sv\/author\/bsn\/"},"rttpg_comment":0,"rttpg_category":"Reportage<\/a>","rttpg_excerpt":"Chikankata missionsstation i s\u00f6dra Zambia drivs av Internationella Fr\u00e4lsningsarmen i samarbete med zambiska staten.","_links":{"self":[{"href":"https:\/\/turid.se\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2070","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/turid.se\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/turid.se\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/turid.se\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/turid.se\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2070"}],"version-history":[{"count":14,"href":"https:\/\/turid.se\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2070\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2136,"href":"https:\/\/turid.se\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2070\/revisions\/2136"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/turid.se\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media\/2079"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/turid.se\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2070"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/turid.se\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=2070"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/turid.se\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2070"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}