Eva ger sig in i bloggen (igen)

Publicerat den
Jakob går snart av sitt skift och lämnar över den blodröda solnedgången till Eva

Förra sommaren hade jag aldrig förr seglat, bara varit medföljande på enstaka segelbåtsfärder. När Jakob och jag blev med segelbåt förra sensommaren var det ett nytt kapitel i mitt liv som började.

Under året har jag förberett mig genom att ta förarbevis och delta i en veckas seglarkurs i Kroatien under våren. När jag kom hem från seglarkursen kände jag mig peppad men fortfarande väldigt mycket som en nybörjare.

Så sommarens månadslånga seglaräventyr från Holmsund, över till Finland, ner till Åbotrakten, överfart via Åland och hem utefter svenska kusten känns som ett stort och spännande äventyr!

Det började magiskt kl 13.00 den 29 juni då vi under en osedvanligt het dag satte kurs mot Kaskö, Finlands minsta stad. Vår startsträcka blev en 105 distansminuters resa under nästan ett dygn, bara för att vi ville känna att vi (äntligen) var på väg och igång.

Visserligen kunde vi inte segla då det var helt vindstilla, men i gengäld fick uppleva ett kav lugnt och glittrande hav och en fartvind som svalkade skönt i hettan.

Vi delade på styrandet. Till en början bytte vi av varandra var 30:e minut. Under natten turades vi om att sova så då blev styrpassen också lite längre.

Även om dagen var fantastisk räcker orden inte till för att beskriva upplevelsen av mina nattpass. Jag fick uppleva både en blodröd solnedgång över Sverige och soluppgång över Finland. Under timmar satt jag inlindad i ett pastellfärgat magiskt havslandskap där himmel och hav smälte ihop.

Jag kände tacksamhet, lugn och andlöshet inför allt det vackra, och ibland ett litet sting av rädsla då jag tänkte på att jag satt där alldeles ensam på ett stort hav. Vad skulle jag göra om ett gigantiskt havsmonster dök upp och drog ner mig i djupet? Jag skrattade åt mina tokiga fantasier.

Känslan av under infann sig då jag tänkte på vilken fantastisk planet vi bor på, till större delen täckt av blå och gröna hav, på hur vackert det måste se ut från rymden, och på hur konstigt det är att vattnet inte bara försvinner ut i rymden. Jag kände sorg när jag tänkte på hur vi människor håller på att förstöra våra vackra hav. Många stora känslor alltså!

Jag inser att jag hade ”nybörjartur” som fick uppleva allt detta under ett enda dygn och är nyfiken på att även utforska andra och tuffare typer av väder, och segelförhållanden. Efter regn kommer sol, säger man ju. Men även det omvända gäller, efter stark hetta kommer ofta regnoväder.

3 kommentarer

  1. Tur att ni inte seglade i Storsjön. Då kunde ett sjöodjurstänkade gått i uppfyllese.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.