Resa med lastfartyg från Durban i Sydafrika till Rotterdam i april 2026.
Jag har alltid längtat mot horisonten, den är det synliga beviset för att jorden är rund. Jag minns passagerna över Gävlebukten när jag var barn, jag minns den avlägsna horisonten jag såg från berget i Zambia där jag bodde som tonåring.
Alldeles speciellt var det när jag med mitt färska flygcertifikat steg till 10.000 fot över Bottenhavet på väg från Åland till Örnsköldsvik- det var helt stilla och jag fick en känsla av att sitta i en rymdkapsel i omloppsbana. Horisontens cirkel omgav mig och jag anade jordens rundning (med lite god vilja).

En avlägsen släkting till mig från Dalarna drog till sjöss som ung och slog sig till ro som pärlfiskare i polynesien på 1930-talet. Den historien och släkten jag har därborta bidrar till längtan ut på oceanerna.
När jag bodde i Zambia på 1970-talet kom tanken att det skulle vara spännande att åka båt hem från t.ex. Dar es-Salaam eller Luanda. Det var nog pappa som väckte idén och det är väl egentligen hans dröm jag nu förverkligar.
Drömmen låg i träda i många år. Det kändes inte realistiskt att passa in en sån resa i vardagens arbete och familjeliv.
Men så för några år sedan dök som av en händelse en resebyrå upp i mitt Facebookflöde – Cargo Ship Voyages i Storbritannien.
Jag följde sidan passivt men ifjol (mars 2025) när jag slutade jobba gjorde jag slag i saken och kollade vad det skulle innebära att åka mellan Sydafrika och Europa. Det visade sig vara lång kö till platserna, jag skulle få vänta minst ett och ett halvt år på en resa söderut men lite kortare tid om jag ville åka hemåt från Afrika. Jag bokade resan med den diffusa avgångstiden ”någon gång i april 2026” och betalade handpenning. Såvitt jag förstår kommer jag att vara enda passageraren och besitter ”Owner’s cabin”, dvs redarhytten.
Året har sedan gått med allt större förväntan och också nervositet. Jag fick ju aldrig något besked om tiden. Först i slutet av februari började det klarna, det är den knappt 200 meter långa ”Bright Sky” som kommer att vara min båt. Jag började följa den på ”Marine Traffic”, den var då i Portos uthamn Leixões (Portugal) på väg söderut. I och med detta började min resa kännas verklig.



