Apollo 8 sådde fröet

Publicerat den
Jorden från omloppsbanan runt månen - Apollo 8
Artemis II hade sin splashdown igår morse och om jag förstått rätt (isolerad från världen som jag är) har allt gått bra och besättningen är helskinnad tillbaka på jorden efter sitt varv runt månen.
Jag skrev för ett par veckor sedan om min längtan mot horisonten, det avlägsna målet, och det slog mig häromdagen att Apollofärderna som jag följde noga som barn nog påverkat mig ganska mycket. Artemis II:s motsvarighet Apollo 8, som var den första bemannade turen runt månen julhelgen 1968 var en stor TV-händelse för en sjuåring. Det var skollov och lätt att följa med.

Jag tror att landningen i Stilla havet direktsändes, i varje fall minns jag starkt hur jag såg den på suddig svartvit TV den där mellandagseftermiddagen. Det var strax före gryning på nedslagsplatsen strax söder om ekvatorn men innan undsättningen hunnit fram hade det ljusnat.
Det där med att slunga iväg en liten kapsel från jorden i sån fart att den åker 400.000 km ut i rymden, rundar månen för att plaska ner i Stilla havet ett par dagar senare gjorde stort intryck på mig. De astronauterna såg en horisont och hade ett mål som ingen förut.
Apollo 8 var det första direktsända äventyret jag kunde följa på TV och den bidrog till min längtan efter den långa resan mot horisonten som jag gör just nu, samtidigt som Artemis II upprepar färden runt månen.

1 kommentar

  1. Min farfar som var född på 1840-talet sa till min pappa ”var det meningen att vi skulle kunna flyga hade Herren Gud gett oss vingar”
    Nu har man landat på och även flugit runt månen. Vi som fått vara med om industrialiseringen har fått vara med om en fantastisk tidsperiod, Nu är det AI som gäller.
    All lycka till med din resa Jakob!

Lämna ett svar till Rune Winterstam Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sv_SESvenska