Bilden som oväntat dök upp i julas på vår gamla Turid som fiskebåt på Røst i Lofoten väckte min nyfikenhet. Jag insåg att jag visste för lite om hur Turid egentligen var byggd och vilka äventyr hon varit med på.
Jag började leta information om såväl nordnorska fiskebåtar i stort som detaljer om Turid och liknande båtar. Jag fann sådant som att hon byggdes hos Kåre Hansen Sund vid Hemnesberget utanför nuvarand Mo i Rana. Tanken väcktes att jag skulle bygga en modell av Turid, en realistisk modell i skala 1:10 som alltså skulle bli en dryg meter lång.
Men för att bygga en båt eller båtmodell behövs någon sorts ritning och det visade sig vara en bristvara. Bruksbåtar på den tiden (1935) byggdes inte efter ritning, det var mallar och gamla traditioner som gällde.
Några ritningar fann jag dock som t.ex. den från Fiskeridirektoratet på en ungefär lika stor båt. Bra som utgångspunkt men den har inga detaljer om skrovformen.
Försök 1
Jag hittade också en linjeritning med spantruta för en äldre Nordlandsbåt som jag tänkte jag skulle utgå från. Linjeritningen jämkades ihop med sidovyer av Turid och jag började skära ut spant och montera för test.
Men det blev inte bra. Det var svårt att få bordläggningen att flyta jämt över spanten, det blev fula brytningar. Efter flera justeringsförsök som bara gjorde det värre insåg jag att jag behövde börja om.
Försök 2
Jag tänkte att en klassisk halvmodell skulle kunna bli en god utgångspunkt. Det finns ju många bilder av Turid där skrovformen tydligt syns så jag kunde bilda mig en hyfsad uppfattning om Turids form.
Jag köpte balsa som jag limmade ihop en kloss av och sen gick jag lös på den med raspen. På ganska kort tid hade jag fått till en skrovform som jag efter lite kompletterande spacklande var nöjd med.
Balsamodellen gjorde jag i halv storlek jämfört min planerade Turid-modell, alltså 55 cm lång. Därefter fick jag hjälp med att 3D-skanna balsapluggen för att få in den i datorn.
Samtidigt med detta studerade jag bildmaterialet av Turid. Bl.a. finnas det bilder av när Turid stod uppställd på kajen i Örnsköldsvik där frostnupna prickar tydligt visade var spanten belägna – det visade sig att varannat spantpar var dubbelt och varannat enkelt och att avståndet mellan vart och ett av de c:a 30 spantparen var c:a 36 cm.
Därmed kunde jag sätta ut spantpositionerna i min datormodell och därifrån skapa spantmallar, denna gång tillräckligt bra.
Nu finns alltså spantmallarna – nästa steg är att hitta rätt metodik för att framställa spanten så att de blir både starka och verklighetstrogna.
Svenska 
English (UK)