Att bygga ett NMEA2000-nätverk, del 1

Publicerat den

Jakob:

Som elektroingenjör med elektronikbygge som tonårshobby kan jag naturligtvis inte lämna båtens givare och instrument åt slumpen. När vi köpte Turid II hade jag ingen erfarenhet alls av modern båtelektronik men efter många timmars funderande denna vinter börjar saker och ting klarna.

Sommarjobb på Philips i Norrköping 1980

Utgångspunkt

Vår Monsun 31 var vid köpet utrustad med två kartplottrar – en 7″ i sittbrunnen och en 6″ i ruffen. På dessa visas sjökort och position. Dessutom fanns en AIS, dvs en radioenhet som skickar båtens position till andra båtar och fartyg i närheten för att minska kollisionsrisk. Det fanns också en VHF-radio utrustad med DSC, alltså automatiskt nödanrop. I masttoppen en vindmätare med eget visarinstrument i sittbrunnen och i skrovet två ekolodsgivare – en kopplad till kartplottrarna och en till ett eget instrument i sittbrunnen.

Kartplottrar, AIS och VHF-radio var sammankopplade.

Instrumentering vid köpet

Raymarine A78 kartplotter med ekolodsgivare

Raymarine A65 kartplotter

Garmin AIS 600

M-tech MT-500 VHF-radio

NASA Clipper Wind v.1 vindmätare

NASA Clipper Depth ekolod

Vad vill jag ha?

Jag har inte hållit på med fast monterad båtelektronik sedan 1970-talets elektromekaniska Seafarer-ekolod.

Det vi hade i Turid II var obanad mark och jag hann inte fördjupa mig i snårskogen av kopplingar innan båten togs upp i september.

Efter att höstbestyren var avklarade tog jag mig åter in i båten i november och började kartlägga. Det blev flera besök med varvat med tänkande. Vad var det egentligen för manicker vi hade i båten? Hur var de kopplade till varandra? Gick det att göra annorlunda?

NMEA2000

Jag insåg snabbt att grunden i ett modernt system är sammankoppling i ett NMEA2000-nätverk. Alla givare skickar information ut i nätverket och alla displayer kan visa data flexibelt från givarna. I nätverket finns ingen central styrenhet utan alla enheter kan i princip prata med alla.

NMEA2000, eller N2K som det kan förkortas, är i grunden samma som CAN för bilindustrin som utvecklades på 1980-talet för att t.ex. skicka signaler från bromsgivare till styrenheten för låsningsfria bromsar, eller för att snabbt utlösa en krockkudde vid en kollision. Eftersom bilindustrin har stora utvecklingsresurser är CAN mycket välutvecklat och stabilt och därmed värt att tillämpa även i andra branscher.

Här finns ett tekniskt dokument som beskriver grunden för NMEA2000 och CAN.

Fynd

Samtidigt som jag satte mig in i båtens kopplingar började jag utforska marknaden. Kanske fanns något spännande på Blocket?

Jo minsann. På blocket gjorde jag fynd!

Blocketfynd

En “Alarm button“, en “Voyage recorder” och en “Text display“, alla avsedda för NMEA2000. Inte för att jag visste att jag behövde just dem, men jag insåg att det skulle kunna bli något kul!

Jag började skissa på hur jag skulle koppla in dem på båten och följden blev att mycket annat också behöver förändras. Ett helt nytt nät börjar växa fram. Mer om det i del 2.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sv_SESvenska